Helgerna i mars var mycket resande och konsertande och sånt där bra. En av helgerna tog jag med mig min Lundvän Sofie och visade henne Växjö som hon iofs redan hade sett men man kan ju aldrig se för mycket av Växjö.

Och vad gör man i Växjö en helg i mars då? Jo, man går på The Arks sista Växjöspelning någonsin, på Palladium. Den var helt grym. Trots störande objekt i form av att bli filmad och bli direktsänd på svtplay ungefär 60 % av konserten, lite jobbigt. Men det är ju jobbigt att vara känd. Moto Boy kom och hälsade på också, mycket hett. Mycket bra låtlista, lite överraskningar och lite traditioner och några fler överraskningar och totalt tre plektrum och en handduk så jag var väl nöjd, heh.

 

Det var kösystem à la Kent, gillade. Bra platser trots lite köande och alla var glada och trevliga och så.

 

 

Fina killar!



Hejdå The Ark, tack för de här åren! Fast vi ses i juli iofs. Och i augusti. Och säkert ute i Rottne en massa gånger för där hänger man ju faktiskt rätt ofta ändå, nästan. Och så kan man låtsas att alla från Rottne är släkt med varandra på nåt sätt för det tror jag, jag är nog Ola Salos kusin kanske. Fast typiskt för då kan vi inte gifta oss riktigt så jag tar tillbaka allt jag sa.

När vi vaknade på söndagen var det plötsligt sommar. I mars, helt okej kände vi och gick in till stan.

Där hände inget, för där var det söndag. Växjö + söndag = nej, liksom. Inte för att det brukar hända sådär kalasmycket i Växjö i vanliga fall heller. Åtminstone inte nu när inte jag bor kvar längre. Så vi drog till Campus istället och hälsade på söt Chäss och söt Tyra-kanin.

 

En helg i mars åkte jag och min fina vän Agnes till Göteborg och hade det helt underbart hela tiden. Speciellt på lördagkvällen för då såg vi Kaizers Orchestra och fy fan vad bra det var. Bernhoft var support och han var sjukt skicklig (se förrförra blogginlägget vetja) och sen kom Janove med vänner. Spelningen började fint för den började med att han skakade hand med mig. Och bara med en till så det var liksom inte så att han skakade hand med hela publiken så ah vi blev bra kompisar direkt. Den slutade rätt fint också för då high fiveade vi! Fast glömde ta med honom hem sen, typiskt.

Men det var den bästa spelningen jag varit på någonsin, och svettigaste. Helt galet! Fast syrebristen var lite jobbig men det var ändå okej för pga den spelades Die Polizei istället för två andra inte lika awesome låtar och då blev Stajn glad och det såg ut såhär:






Agnes var snygg!



Jag var glad!



Jarle Bernhoft



Vackert.













Hej, gift dig med mig?